Nu har det blivit dags för att skriva en julhälsning till alla i min bekantskapskrets. Det är ju inte precis någon julstämning utomhus med flera plusgrader så här i början av december. Men stormat har det! Riktigt rejält.

Året som gått har för mig inneburit en hel del som känts omstörtande. Först var det ju mitt problem med "lårkakan" som gjorde att jag fick ligga på Kärnsjukhuset i Skövde ganska länge. Sedan fick jag ju en hjärtinfarkt och i samband med det fick jag veta att mina njurar inte var så bra och att min diabetes var svårinställd hade jag ju vetat länge, men vårdcentralen hade inte gjort tillräckligt för att den skulle bli bättre. Nu låg jag inne av och till från midsommar och fram till i september innan vi riktigt fick bukt med allt detta. Nu är det alltså som det är. Mitt hjärta har läkt fint efter kranskärlsoperationen och diabetesen har vi fått bukt med, så nu fungerar detta riktigt bra och proverna som jag fått ta - först varje måndag och nu varannan måndag - har blivit jämna och fina. Jag måste dock äta Waran för att blodet ska hålla sig tunt och fint och jag måste alltid bära det lilla halsbandet som berättar att jag äter denna medicin och att jag därför blöder lätt - min kvarnsten, som jag kallar det! Mina njurar är ju inte bra, men de håller sig ännu på en sådan nivå att jag ännu inte behöver dialys. Man kan i alla fall säga att i det stora hela mår jag ganska bra nu när chocken har lagt sig över att jag har både hjärtsvikt och njursvikt. Det var nog den största chocken jag har varit utsatt för i hela mitt liv.

Sorgen efter Nils-Ove har också gått in i ett annat skede - djupare, mer påträngande! Förlamningen har släppt och jag upplever händelser och situationer. Jag tror att vinterns sysselsättning blir att sätta in alla fotografier i pärmar. Då får jag tillfälle att bearbeta sorgen och saknaden.

Precis före jul - närmare bestämt den 19:e december reser jag med bussen upp till Stockholm. Först ska jag besöka Bobo och hans familj några timmar och lämna över julklapparna till Hampus. Sedan åker jag vidare till Mary där jag ska vara några dagar och gå på en konsert i Berwaldhallen. Mary sjunger med i kören och det ska bli så fint att få lyssna till det. Jag har ju nu fått mina båda hörapparater som nu möjliggör att jag kan höra musik och sång med ett nästan perfekt omfång. Jag tror dessutom att de i en sådan stor hall har ljudslinga och då får jag en bättre ljudåtergivning.

På onsdagen ska jag åka till kyrkogården och plantera en ljungblomma på Nils-Oves grav och därefter ska jag åka till Tommy och lämna hans födelsedagspaket. Det ska bli roligt att få träffa familjen. Sedan ska jag åka tillbaka till Mary och på torsdagen ska jag åka över till Torbjörn och kinesa hos honom så att jag finns på plats när han tycker att det är lagom att åka neråt Otterbäcken. Det blir ett par härliga dagars avkoppling. På fredagen kommer också ytterligare en julgäst. Kicki har då allt i ordning här hemma och det ska bli jätteroligt att få fira en trevlig och mysig jul tillsammans med dessa kära.

Så har då ett mycket innehållsrikt år förflutit och förhoppningsvis får vi en trevlig avslutning av året, utan sjukhusvistelser.

Nu har jag kommit fram till den tidpunkt då jag vill önska er alla en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!




Åter till skuggan.se!